Killarna på skolgården

Fyrkant

Jag springer över skolgården. Det är lunch och vi ska äta makaroner och köttbullar. Jag gillar de stora tjocka makaronerna även om alla andra säger blä och tycker att mattanterna kokat de för länge.

Jag småhoppar över vattenpölarna. 

Vår skola har två gårdar. Det är stora, där de stora barnen leker när de har rast. De som går i 4:an, 5:an och 6:an. Och så är det vår gård. Lilla. Lilla är mysigare tycker jag. Där kan man liksom leka på riktigt. Jag gillar bäst när vi leker bänkbrottning eller jage. Hoppa hopprep är också kul. 

Mellan gårdarna finns som ett hål, där muren delar sig. Där växer buskar i en rabatt. Och det finns ett räcke där det är kul att hänga knäväck.

Vi brukar springa snabbt genom hålet och om man liksom håller sig i räcket och lutar sig lite utåt får man extra bra fart bort till matsalen. Det är bra om man vill komma först.

Idag kan jag inte springa snabbt. Det står två stora killar och pratar på varsin sida om hålet. De tittar på mig men säger inte hej. Jag måste titta ner lite i marken när jag går förbi, bara lite.

Så fort jag gått förbi kan jag springa igen. Förbi hopphagarna och rakt mot 60-metersbanan. Jag hoppar såklart inte rakt i den stora vattenpölen även om jag skulle vilja, men jag springer lite på kanten så skorna blir lite blöta. Sen tar jag sats och tar ett stort kliv rakt över pölen där den är som störst. Det blir verkligen ett riktigt högt och coolt hopp.

Då hör jag killarna. Jag vänder mig om. Känner mig lite viktig för jag tror att de ropat på mig. Men när jag ser på dem tittar de bara på varandra och skrattar. Konstigt. De ropade faktiskt ganska högt.

Nu. Nu förstår jag att de ropade svartskalle.

Eller?

Varför skulle de säga så? För att jag hoppade? Och varför skrattar de om de sa det.

Jag tycker i alla fall inte att det känns särskilt kul.

Men det är klart att de menar mig, det fattar jag nu.

Jag vänder mig igen och går långsamt mot matsalen. Jag försöker gå så fort jag kan utan att det ska synas att jag rör mig.

Jag fryser.

Ställer mig sist i matkön. Elias och Max slåss om etta och tvåa. Lars tittar på dem med stirriga ögon tills de ger upp och sen låter han Lisa gå först in. Hon räcker ut tungan åt Elias i smyg.

Jag sätter mig på första lediga plats jag hittar.

Jeanette frågar om jag vill ha ketchup på makaronerna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *