Peters papper visade sig vara falska, men resan var ändå värd allt

Fyrkant

Jag försökte söka mina rötter för 6 år sen. Jag och en vän som också är adopterad från Jakarta åkte ner tillsammans och gjorde ett försök. Vi hade en tolk med oss som hjälpte oss att söka. Vi fick en lista på rekommenderade personer från svenska ambassaden i Jakarta och därifrån valde vi vår tolk. Vi tog kontakt med honom innan vi åkte ner så att han gjorde en research så att vi inte startade från noll när vi kom fram. Jag hoppades att mina papper skulle ge någon ledtråd men det visade sig tyvärr att jag inte kom så långt och fann inte något.

Det kändes ledsamt och tråkigt att inte komma längre men jag fann andra saker som fått mig att känna att resan var värt allt.

När tolken, Yosef gick till adressen i mina papper så fann han att det var den kvinnan i mina papper som bodde där men det var inte hon som var min biologiska mamma. De har bara använt hennes identitet. Jag träffade grannen Imus som var så välkomnande. Det var han som hjälpte oss att prata mer med hennes bror, då Yetty själv inte var hemma när jag kom. Yettys bror var väldigt beskyddande då det har varit andra personer som har haft Yetty som den biologisk mamman och de har tyvärr inte varit så vänliga. Därav var det bra att Imus pratade med brodern och förklarade vem jag var och att jag bara ville väl. De har varit grannar i över 40 år. Vi pratade med brodern och han var vänlig och vi satt och pratade en stund. Jag åkte tillbaka året därpå och jag träffade upp Imus igen och hade då en vän med mig som tolk. Då var Yetty hemma och det var kul och skönt att få träffa henne. Hon tyckte det var väldigt underligt varför hon har använts i adoptionspapper och önskar att jag kan hitta min biologiska mamma i framtiden. Imus är vice ordförande i området och han tog mig även till ordföranden andra året jag åkte ner där vi pratade mer om situationen i området när jag föddes. 

Genom första resan så lyckades jag inte hitta något men fick dessa nya kontakter och jag har försökt besöka Yetty och Imus varje gång jag är i Jakarta. Jag har träffat Yettys enda barn, Jerry som är 1 år äldre än mig och båda två kom sedan på mitt och Kristins bröllop i Solo. Så även om de inte är den riktiga familjen har jag fått en extra mamma och bror. 

Vad skulle du vilja säga till andra som planerar att genomföra en röttersökning?

Jag skulle sagt att göra som vi gjorde. Kontakta svenska ambassaden om tolk innan ni åker ner och försök få fram all dokumentation ni har från adoptionen. Idag har jag lärt känna en person i Nederländerna, Ana-Maria som också är adopterad. Hon driver en organisation som hjälper adopterade från Indonesien att söka sina rötter. Så jag brukar försöka koppla ihop personer som vill söka med Ana-Maria. Idag söker jag inte aktivt men jag tror att jag ska ta hjälp av Ana-Maria när hon har hjälpt de hon arbetar med just nu.

Kan du berätta om något du varit med om i ditt sökande som motsvarade eller inte motsvarade dina förväntningar?

I mitt fall fick jag ut det som kunde fås ut i mitt fall. Jag kom till adressen i mina papper, kliniken där jag föddes och barnhemmet (är nedlagt idag). Tyvärr så kom det fram att mina papper inte var sanna utan falska, det hade jag inte förväntat mig.

Jag fann som sagt inte mina rötter, men fick fin kontakt med personerna som hjälpte mig. Det som hjälpte mig mycket var att jag hade några vänner från Indonesien i Jakarta som kunde hjälpa mig och även visa mig runt när vi inte sökte rötterna. Det var bra i mitt fall att kunna slappna av och ha kul på min(a) resor.


Mitt namn är Peter och jag adopterades 1983 från Indonesien och växte upp i Täby, som ligger norr om Stockholm, med mina föräldrar och två systrar. Min storasyster är också adopterad från Indonesien. Familjen har varit med i SIS (svensk indonesiska sällskapet) sedan vi var små och därigenom har jag fått en bra koppling till Indonesien. Senare har jag fått en bra kontakt med indonesiska ambassaden och därigenom försöker jag få in oss som adopterade mer för att vi ska kunna känna oss delaktiga och en del av de tillställningar och event som sker.

Där är nog det som jag brinner mest för att vi adopterade och våra familjer finns där och sedan försöker jag koppla ihop oss med andra adopterade från Indonesien men som kom till andra länder, till exempel Nederländerna.

Jag jobbar idag som motorkonstruktör på Scania där jag designar bränslesystem (lågtrycksidan). Jag tycker om mitt arbete och får se vad framtiden ger.

Jag är idag gift och har nyss fått en son. Min fru Kristin är från Indonesien. Jag träffade henne på en av mina resor tillbaka. Jag hoppas att jag kan fortsätta ha en bra relation och kontakt med ambassaden, SIS och andra indoneser för att se vad vi kan hitta på för oss adopterade och våra familjer. Jag hoppas att vi kan ha ytterligare en sammankomst som vi tidigare har haft och då kanske få med några från Nederländerna.

Peter finns på facebook och på Instagram @Moonih

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *